orkar inte mer.
vem har egentligen bestämmt att jag är såhär? hur kan man bara vara så som jag?
ibland kan jag vara en riktig bitch, men det behövs ibland med. ;P
känns helt knasigt att skriva i bloggen om sånna tankar jag har just nu. får bloggen är ju faktiskt för allmänheten. eller vad man säger..
men ja, usch, ångrar mig som fan att jag började på alla medicner och p.piller. för hur roligt är de att gå runt och må dåligt hela tiden och äcklas över sig själv? men de ingen fattar är att jag behöver stöd. Behöver någon som bryr sig om detta problemet. visst de finns en människa, och han träffar jag allt för sällan tyvärr :( han har varit i min situation. men han gick ner 25 kg,. på ett par månader. hade jag fått väja hade jag velat gå ner 40kg på några sekunder. men de går ju tyvärr inte. faaaan. 40kg plus för alla mediciner och skit. 40 jävla kilo,. 40 en liters mjölkpaket, 40 socker paket. 40 kg., fattar någon hur de känns? alla som läser detta , jag vet vad ni tänker. jo att jag får ju skylla mig själv. elelr gör ngt åt de. visst jag vil göra ngt åt de. men de finns varken kraft eller energi eller tålamod. alla säger träna. men vad gör masn när man inte orkar? när man är heölt slut och högröd och flåsar som im man sprungit maraton efter 2minuter? ... I dont know i alla fall.
ge mig mitt liv tillbaka. ge mig mitt fina ansikte tillbaka. ge mig något att vara lycklig för.
Ville bara säga att jag tycker du är jättefin Kristen! Men jag vet precis hur du känner, så kan jag också känna ibland. Det enda jag kan säga är: bit ihop. Hitta en träningsform som passar för just dig. Men du ska veta, att du är jättefin, ävenom du kanske inte känner så själv.
glömde skriva vem jag var ;D Typiskt mig. Så det är jag som skrev den förra kommentaren:)
hej, lite sent men ville ändå skriva. Jag tror jag känner lite likadant även om jag inte går på mediciner och inte har 40kg att gå ner på en sekund. Jag har väl tio-tjugo att gå ner, men det är inte mitt största problem. Det största är det andra du skriver om, att inte bli förstådd! Att inte känna sig tillfreds med den man är och inte veta hur man ska göra något åt det. Jag närmar mig 40 år och ändå har jag inte svaren. Vi är många här ute som behöver stöd och hjälp, men som inte vet var vi kan få den. Jag hoppas verkligen att du fått hjälp med dina funderingar, för det ger mig hopp om att jag kan få hjälp med mina. Kram karin.